Jag har ofta funderat på hur man ska hantera unghästars bus. Jag låter mina hästar ”busa” ibland när jag jobbar dem. Vidja har sedan länge bestämt att tömkörning är ”hopp o lek”. Enligt principen jag får inte busa när matte sitter på (för hon vill sitta där o inte hamna på backen) o inte när jag är för vagn (tror nästan hon begriper det av sej själv) o inte när jag går voltige (tror jag också hon fattar, fast nåt litet barn åkte väl i backen innan polletten trillade ner …) så när ska man då få busa? Jo det måste vara vid tömkörning. Livet kan inte vara så trist att man aldrig får busa. 

Vijol har varit ganska städad när jag jobbat henne. Hon har med rimlig tillsägelse accepterat arbete. Men visst blir det bus ibland. O ibland är jag en dålig matte som börjar skratta. När jag började med galopp så kom det ”bra duktig” ur munnen på mej även om det var bocka hon gjorde o inte galoppera. Nu har jag verkligen försökt att skärpa mej på den punkten.

Härom dan låg det tre bommar som efter en volt när jag kom in för att longera henne. Först longerade jag i andra ändan av ridhuset, o hon var rätt busig redan då. Mycket hopp o bock. Sen gick jag över till bomsidan. Då bestämde hon själv att det var full fart, hoppa över bommarna o bralla runt lite för att sen plötsligt tvärnita framför en bom när den blev ”farlig”. Såsmåningom blev hon trött  o då rullade hon på riktigt städat. Ungefär efter kommando. Jag hoppas hon fick med sej hur kul longering kan vara, eller så lär hon sej att hon kan bestämma själv!?

Tidigare släppte jag henne (o även andra) i ridhuset för att få busa av sej när det tex var isigt ute så dom inte kan springa där. Men det har jag slutat med sen Aquila började växa till sej, för jag känner att med henne måste ridhuset vara seriöst annars kommer det aldrig att gå. Hon är en annan art än mina andra hästar. Typ ett fullblod i c-ponnyformat. 

Jag tror fullt o fast på att man ska vara konsekvent både med såväl barn som djur. Men jag är liksom inte sån, även om jag tror jag var bättre på att uppfostra barn … 

Brukar göra det som jag för länge sen fick lära mej hette leifa (leave early its friday) när arbetet så tillåter som det så fint heter, o åka hem så jag hinner nyttja ridhuset innan alla andra slutar jobba. För att köra i. Endast tillåtet om jag inte stör nån annan. Vilket jag tycker är helt rimligt. 

Framför allt vill jag köra Vidja. För det är det hon vill. Hon tycker körning är för riktiga hästar, ridning är för mesar typ. Sen gillar hon voltigen bäst tror jag. Julia brukar säga att hon är väldigt på, o oroar sej för om jag inte har gjort nåt med henne dan innan när hon ska ha lektion. Risk att hon ska vara för ”vild”. Inget problem jag har numera. Köra är helt ok, men rida henne, det kräver mera motion än jag egentligen är intresserad av. Jag får tillräckligt med motion av att mocka o strö. Men självklart försöker jag hinna rida henne också. Åtminstone nån gång i veckan … 

Sen vill jag köra Vijol också. Idag var hon riktigt trevlig. Först blev vi rejält osams för hon försökte bita mej. Det gör hon hela tiden, alltså nafsar, men hon har hittills aldrig gjort nån skada, peppar peppar.  Hon är håröm så när jag ska spänna gjorden blir hon irriterad när det fastnar långa hår. Jag förstår henne. Men hon får inte göra så ändå. När jag väl fick henne för vagnen var hon riktigt trevlig. Kom på mej själv med att jobba med form o ställning precis som med Vidja. Som kan. Med skillnaden att Vijol har lite mera energi. Lite är i underkant. 

Skulle så gärna vilja åka till Vetlanda o träna, men har ju inte satt på vinterdäck på trailern o vet inte om jag orkar tjata (kan inte själv, den är för stor o kräver lite riktiga doningar) för en enda gång … 

Mina hästar har gått ”nakna” hela vintern nu. Aquila o Vanilj är inte klippta alls, Vidja o Vijol har varsitt ”hål” på halsen o Darita är lite mera klippt, hals o under magen. Hon börjar sätta päls i slutet av juli så hon måste alltid klippas i augusti för då svettas hon av att stå stilla annars. Hennes pälssättning har inget med åldern att göra. Hon har alltid varit sån. Vi köpte henne som 5åring och hon gjorde det redan då. Det var på den tiden när döttrarna var i den åldern när man vet allt, så det var täcken och allt möjligt för att få henne att inte pälsa på sej så tidigt, men inget hjälpte. Sen börjar hon fälla före jul (har hon också alltid gjort) o nu är hon redan ganska tunnhårig. Nu har alla börjat fälla rejält, men förutom Darita så har dom gigantiskt med päls ändå.

Den enda av dem som ibland ger intryck av att frysa är Vidja. Hon står ofta i ligghallen om det är kallt eller dåligt väder o kommer ut först när maten är serverad. Nu när hon fortfarande ammar så har hon inte verkat lika frusen. Ingen av dem har nånsin känts kall eller darrat eller nåt sånt. 

Det jag funderar över är hur jag ska göra när jag jobbar dem. När det är riktigt uselt väder så tar jag inte ens in dem. Tycker det känns taskigt att sabba deras pälsar genom att ta in dem i värmen. Oftast är det inget problem, för när vädret är sådant är min motivation att göra nåt vettigt ändå låg. O hos oss ofta med kraftiga vindar som gör tom ridhus till en lite otrevlig plats o risk för strömavbrott så man helst bara vill få allt klart medans man kan. Men annars, när det bara är kallt, eller lite regnigt eller nåt. Jag brukar försöka jobba så lite så dom inte blir svettiga. Vilket oftast inte är nåt problem heller för jag hinner ändå inte allt o då kan jag lika gärna rida två eller tre hästar korta pass som en ett längre. Tänker tom att det är bättre så. Och jag tycker det är roligare. 

Men trots det blir dom ju svettiga ibland. Särskilt Vidja när hon går rätt långa voltigepass. Då brukar hon få ett täcke på sej vid dåligt väder som jag tar av morgonen efter. Så gjorde jag alltid med Darita också tidigare men har inte gjort det denna vintern. Och hon verkar må bra ändå. Hon klipptes en gång i slutet av augusti o sen igen runt 20 september. Jag funderar lite på andra gör i samma läge – dvs mer eller mindre oklippta hästar i lösdrift men som ändå jobbar. Fast kanske inte så många som har så! Jag funderar också över hästar som Darita som har nästan sommarpäls när vintern kanske blir som kallast i mars. Ska jag börja täcka henne såsmåningom om det blir kallt eller kan man räkna med att hon har tillräckligt med päls?

Kanske får vi lite vinter nu. Det kom lite snö häromdan. Det mesta har smält bort men lite är kvar o nu ser det ut att bli kallt den närmaste veckan åtminstone. 

I snö blir mina hästar som barn. Bus bus bus. Men dom är ju inte så vana vid snö. Vanilj o Aquila körde tittut i ligghallen o snön sprutade när dom hoppade runt. Suck. Halm som är en bristvara.

Eftersom jag kör barfota törs jag inte göra så mycket utomhus med hästarna när det är halt, men vill gärna dom ska se nåt annat än gården när jag kan o det är ljust, dvs på helgen, så jag tog Vijol på en tömkörningsrunda. Insåg direkt att det var lite vågat då man inte har mycket att sätta emot när det är halkigt. Men det gick bra, lite tur hade jag väl som fick tag när hon blev rädd för nåt odef i snön. Väl hemma igen tänkte jag att vi kan ju ta en vända på ridbanan också. Lite trav o kanske galopp. Det blev skritt o lite trav. Vijol sa får jag bocka o skutta nu? Jag sa nej, det får du inte. Trettio sekunder senare sa Vijol ”nu då, hopp o bock”. Svar nej. O så fortsatte det. Tills jag ganska snart gav upp. Utan minsta hopp o bock. Stackars Vijol var tvungen att läxa upp Aquila ordentligt när hon kom tillbaka till hagen. Eller kanske stackars Aquila som inget ont gjort … 

Första kalven har kommit. Gullig. Det lär bli fler!

Vijol har nästan alltid mött mej först på mornarna, ända sen hon kom till. Men senaste veckan har det istället varit Vanilj som stått längst fram vid grinden. Oftast med Vijol precis bakom.  Men nån dag själv när Vijol istället sällskapat deras mor i ligghallen. Vidja kliver sällan ur ligghallen förrän maten är serverad om det är nåt fel på vädret vilket det oftast är så här års. Hon står inne o väntar o eftersom hon flyttar på alla utom Darita kan hon lugnt göra det o sen gå ut o äta när hon vet att det är serverat.

Jag ser mer o mer likheter mellan Vijol o Vanilj. Även om Vanilj gärna leker med Aquila som är en riktig busa. Annars är det ofta Vanilj o Vijol tillsammans. Gissar dock att Vanilj blir både lugnare o tryggare än Vijol. Vijol har lite mera nerv, är ”busigare” (eller var vid samma ålder), men dom är definitivt two-of-a-kind. Medan Aquila är nåt helt annat. Att Aquila o Vanilj har samma pappa märks inte alls lika mycket som att Vanilj o Vijol har samma mamma. Exteriört är Vanilj o Vijol också väldigt lika, men Vanilj är ”snyggare” än Vijol var vid samma ålder. Dock tror jag inte Vanilj kommer uppnå Vijols helt fantastiska pannlugg … Undrar hur många ston som kan utmana henne på den!

Nu har vädret tråkat till sej igen så inte mycket hästaktiviteter. Vill inte behöva hålla på med täcken som blir genomblöta så då vill jag inte ”förstöra” deras fina päls med sadel o svett när dom redan är våta o det blåser kuling o regnar på tvären. Igår fick dock Vijol visa upp sina färdigheter i longering för den lite tidiga halvan av voltigegänget som hann komma eftersom jag blev lite sen i förhållande till hur ridhuset var bokat. Hon gjorde det med den äran (vi misslyckades vid ett tidigare tillfälle – när voltigegrejor började komma in i ridhuset fick hon spelet o bockade runt o fick linan om ett ben så jag fick släppa henne, så när jag då erbjöd en provtur var ingen direkt pepp…) o travade över bommar när hon begrep att dom inte gick att galoppera över men galopperade också fint runt dem när jag bad henne.

Det där med vattenbrist o torka o det avsaltningsverk som min kommun satsat på börjar kännas lite som ett skämt. Vi drunknar. Det blir rekord på rekord i aldrig sett så mycket vatten förr. Senast våran gödselplatta. Där förvaras även spånet som boxarna i stallet strös med. Normalt inga problem. Lär bli vissa förluster nu om man säger så. Tror det var 20 cm vatten att vada i för att tömma skottkärran … Härom veckan fick vi pumpa ur pumphuset till våran brunn för att inte vattnet skulle nå upp till elen till pumpen. Har heller aldrig hänt förr. Våran brunn som nästan sinar på somrarna. Enda trösten är att vi kommer sannolikt att få oroa oss för att brunnen sinar till sommaren igen. Och att vätan inte kommer som snö. Det blir ju lika blött ändå när den smälter o nu slipper vi åtminstone drivorna. Än så länge. Mycket vinter kvar. 

Bilden föreställer Vanilj när hon har lekt. Hon brukar inte behöva leka ensam. Unghästar tycks liksom alla ”ungar” gilla vatten …

Mina hästar har fått nya grannar – ett gäng kvigor som ska kalva när som helst. O bakom dom bagglammen – men dom brukar bo där. Det var ett stort ömsesidigt intresse, stora delar av dagen ägnades åt att titta på varandra. Darita är egentligen rädd för kor man har haft sådana som grannar av o till även tidigare, o då måste man ju ta ansvar för sina kompisar. 

O jag ser fram emot att få sötchock när kalvarna kommer. Ett bra substitut för att inte få nåt eget föl i år. O samtidigt planera för att betäcka till våren så det med lite tur blir föl nästa år igen. Vijol måste ju få en chans till (minst) o så är det som dags för Vidja igen. Känns som att hennes bästa gren är avelssto med tanke på vad hon levererat hittills. Fortuna Grönkulla o Vijol är ju bevisat mycket lyckade exemplar o Vanilj tror jag inte blir sämre … 

Vädret har varit lite bättre så haft lite mera energi att jobba med hästarna. Ridit både Darita o Vijol flera kvällar i veckan (o Vidja en gång, men det ger mera motion än jag vill ha). Idag var det tom sol så kände att alla var tvungna att få komma ut ordentligt (utom Vidja som går voltige på lördagar). Red ut en härlig tur på Darita, o sen tog jag Vijolan på töm upp genom byn så hon fick lite att titta på. Gick riktigt bra o avslutade med lite trav på ridbanan. Stundtals såg hon väldigt fin ut. Aquila fick en rejäl promenad. Hon var snäll merparten av tiden. Gick lugnt o städat i snabb skritt perfekt positionerad vid min sida. Men så plötsligt gör hon utfall för att få bocka loss. Jag klarade samtliga försök. En gång blev det ”ringdans” innan jag fick henne att lugna ner sej. Men hon kom aldrig längre en en meter från mej. Nöjd. Jag berättade för henne att hela idén är att hon ska tycka det är kul. Om hon inte tycker det kan vi lika gärna låta bli. Sista biten när hjärnan börjat tröttna gick hon jättefint. 

Vanilj har jag inte börjat promenera iväg med än. Hon får bara komma in i stallet o bli lite ompysslad o sen gå ut igen. Allt går bra ända tills vi kommer till gå ut igen. Det vill hon inte. Tråkigt. Men hon ger upp ganska snart o inser att hon inte vill stå ensam mitt på stallplan. Idag fick hon dessutom valuta för att gå ”hem” igen. Det togs hem ett antal kvigor som ska kalva o som hamnar som närmsta grannar till mina hästar. Alldeles för spännande tyckte Vanilj, o hela gänget var tämligen upplivade av tilldragelsen.  Blir spännande med kalvar, ett bra substitut när det inte blir nåt föl till våren!

När vi bodde i Märsta hade mina hästar isbrodd konstant från november till april. Det var absolut nödvändigt om dom alls skulle kunna gå ut vissa perioder. Men kan inte minnas att jag haft brodd på nån häst sen jag flyttade. Inte för att det aldrig behövs, men för att det trots allt inte är så ofta så jag har aldrig engagerat mej. 

Eftersom jag vill att hästarna ska få komma ut o se nåt annat än gården o ridhuset så har jag börjat rida Vidja med Vijol som handhäst. Eftersom jag inte törs rida ut på Vijol själv. Det går ganska bra, fast dom är lite olika i tempo. Vidja är den långsamma hästen o Vijol den snabba. Så senaste gången satte jag boots på Vidja o inte på Vijol o tänkte att det skulle göra susen. Det gjorde det. Vidja blev den snabba hästen o Vijol den långsamma. Tyckte synd om Vijol. O det blev bara skritt. Dessutom är boots (utan brodd) väldigt halkigt. 

Så tänkte att om jag kan rida med handhäst (vilket är lite meckigt, men antar att man lär sej om man gör det mycket) borde det gå lika bra att promenera med båda hästarna. Så provade det igår när det var rätt halt så vågade inte riktigt rida. Visst det gick. Men jag blev genomsvett/dötrött o hästarna helt oberörda. För med en häst på var sida hinner den ena sticka ner nosen o kolla in gräset medan jag rättar den andra – o på den vägen gick det … Det var för halt på vägen så var tvungen att ge mej ut längs hagarna. Konstaterade att rida med handhäst är trots allt enklare än att promenera med två. Sen kan man naturligtvis promenera med en i taget också. Bara att det tar dubbelt så lång tid.  

O hur jag än gör vägrar den att lägga upp en bild …

Har varit lite si o så med vädret. Stormat, kommit lite snö (men inte så vi blivit insnöade) o även varit några riktigt fina dagar. Får panik när det blir för sörjigt, som när det stormade på syd o snöade, då yr det rakt in i ligghallen o allt blir blött o jag har inte oändligt med halm. Men mina vackra ston verkar rätt nöjda, särskilt när jag halmar lite extra, då går dom inne i ligghallen o ser till att det blir ännu sörjigare där .. funderar allvarligt på att stänga ut dom på dagarna men jag är för blöt, dom älskar ju sin ligghall. 

Vanilj blev verkad häromdan o hon skötte sej tämligen hyfsat. Om man jämför med storasystrarna vid samma ålder var det definitivt guldstjärna. Resten av gänget verkades också (utom Darita som har skor) o Aquila har verkligen mognat. Hon betedde sej nästan som en vuxen häst. 

Dom har fått jobba lite också – inte dom dagar vädret varit som värst, men annars. Ridit en del på alla tre, kört Vijol, o tömkört Vidja. Vidja går nu två voltigepass i veckan o det verkar vara mycket uppskattat.