Lite bättre väder. Det har torkat upp lite. O man ser ljuset. Det skapar lite energi så hästarna har snittat 4 pass var i veckan sen nyår, o det tycker jag är väl godkänt när det bara är jag som varit inblandad förutom Vidjas voltigepass (2 hittills). Då räknar jag på tre hästar. Men både Aquila o Vanilj har fått komma in i stallet två gånger var o äta gott o bli ompysslade. Vanilj klarar det fint, fast jag har inte frestat med nån längre stund, men en gång var hon helt ensam i stallet o det gick det också. Svårast är (som med alla mina föl hittills) att gå tillbaka till hagen. Vill inte. Tråkigt. 

Men nu blir det nog kärvare för på tisdag ska det blir storm o snö, så då kanske jag inte ens kan ta mej till stallet. Om så brukar det inte ens gå att mocka, man ser helt enkelt inget (om det av nån anledning skulle gå att köra en skottkärra), utan det blir att försöka kånka ut lite hö att strö i ligghallarna så dom får nåt mer än halm att tugga i sej. Men riktigt busväder brukar inte hålla i sej mer än nåt dygn så hittills har alla överlevt. 

En av hemligheterna bakom att jag lyckas hålla igång såpass är att jag fått förvara lilla vagnen i en tom spilta, där den precis går in. Då går det jättesmidigt att dra ut den till ridhuset när det är tomt – bara att passa på när det är tomt (vilket i o för sej inte är så bara för jag har ju tyvärr tid ungefär samtidigt som alla andra med det jobb jag har). O slippa hålla på med våta presenningar o gamla bildäck som är mina vanliga ”vagnsgarage”. 

Darita är egentligen inget problem, henne tycker jag att jag kan rida ”hur mycket som helst”, det funkar (o så mycket blir det ju inte!). Men Vidja behöver variation, annars tycker både hon o jag det blir tråkigt. O Vijol vill jag ska har variation. Hon är så ung. O sen har jag fegat lite med ridningen på henne när det varit hårt eller nåt annat skäl till att hon kanske inte rasat av sej i hagen. Hon blir helladdad då o jag vill ju helst inte hamna på backen. Vagnen tar av det värsta, för hon tycker den är tung på underlaget i ridhuset. 

Minusgrader har vi inte haft många denna vintern men nu kom dom. Hagen frös till o särskilt Vidja anser att man kan inte gå på den frusna knöggliga marken så då får man stå här där maten brukar serveras. Punkt. Men hon går dubbla voltigepass nu när Rosie inte är i form så hon får röra på sej. När man väl lyckas få ut henne ur hagen.  

Har annars lyckats få till två pass när jag kunnat köra både Vijol o Vidja i ridhuset – perfekt. Vijol därför att jag är lite feg att köra henne ute själv o Vidja bara för att det är praktiskt. O eftersom det är så blött ute är det inte så kul att köra ute – det blir ändå som bara på vägen eller ridbanan. O just nu är det då hårt, knöggligt o halt istället. 

Darita har också mest fått gå i ridhuset fast dressyr då. Men henne har jag även ridit ut efter vägen på. Hon måste få minst en utevända i veckan, missar jag det så blir jag helt galen på henne. Hon är alltid rädd för allt o ska fjanta sej, men får hon inte gå ut på ett tag så blir hon nästan omöjlig när man sen ska ta ut henne. Igår när det var fruset nöjde vi oss med skritt, tänker att det är bra både för henne o mej, gamla tanter som vi är. 

Jag är egentligen inte så mycket för mål. Avger aldrig nyårslöften heller. Tycker mål är överreklamerat, det blir som det blir typ. Bättre att ta en dag i taget o göra det man vill. Men jag för noggrann (klar nördvarning) bok över vad hästarna gör så jag har stenkoll. O vet följaktligen vad jag borde göra hela tiden…

Men Aquila ska visas o tränas för treårstest, o flytta hem till ”mamma” Lycka o Susanna så snart det blir plats. Det dröjer sannolikt ett tag. 

Vijol tänkte jag nästan att hon ska få träffa en hingst igen, men då skulle jag vilja att den hingsten hölls av en veterinär el nån som har nära tillgång till dito för att kunna öka dräktighetschanserna utan att jag blir helt ruinerad. Förslag mottages tacksamt. Skall-krav är ej för stor (då jag inte vill riskera en häst, tycker Dponnyer är perfekta) och möjlighet att komma tidigt på säsongen då jag har praktiska svårigheter med sommarföl, vill planera för vårföl. Önskemål är ej för långt bort, gul ej grå, o en bra brukshäst.

Vidja tänkte jag betäcka, men tvekar om det betyder temporär totalbrist på voltigehästar i klubben. Annars väljer jag mest mellan en Vijol-kopia och en Vanilj-kopia, men lutar åt att börja med en Vijol-kopia … Eller så prova nåt nytt o djärvt. Kronos är ju hiskeligt läcker o har mycket av Darita i sej. 

Darita ska förhoppningsvis få fylla 20, o om hon håller sej fräsch så skulle det vara kul att fortsätta med brukskörningen nu när jag äntligen börjar få till det. Kanske nån dressyrtävling också, dito!

O Vanilj ska bara få gå o vara söt o jag hoppas hon fortsätter vara söt till våren så jag inte helt dör när alla andra får föl … 

Nu har Vijol officiellt blivit inmätt till Dponny. Hon befanns vara 145 cm hög. Rimligt. Det är samma centimetrar som hennes mamma är slutmätt till, men Vijol är definitivt större än Vidja. Inte mycket men dock. 

Hon var fantastiskt duktig att åka med. Följde försiktigt med ur trailern o in på kliniken, men utan att tveka. Så länge det bara var hon o jag o främmande människor var hon helt lugn, lite upprörd blev hon först när nästa häst kom. 

Har kikat lite tillbaka vad hästarna gjorde förra året. Blir både positivt o negativt överraskad när jag räknar ihop min bokföring i familjealmanackan för hästarna som pryder väggen. Maken surar över att han inte får nån rad, men raderna räcker aldrig till honom. För 2018 kom han stolt hem med en med hela 6 rader … men med fem hästar … o så jag … 

Darita verkar vara en rätt hårt arbetande häst även om jag ofta har dåligt samvete. Jag summerar 183 ridpass, 14 körpass o 3 tömkörningsdito. Därtill har hon gått 40 ridlektioner (med rätt små barn, ofta 2×45 min men ibland bara en lektion o ibland en utepromenad) och 22 voltigelektioner när hon var stand-in för Vidja under mammaledigheten. O ca 10 dagar i somras var hon ridlägerhäst också. Linnea vill alltid rida sin gamla ponny när hon är här, men det blir inte så många dagar på ett år. Bortsett från Linnea är det nästan bara jag som rider henne (förutom ridlektionerna alltså, men dom är räknade för sej). Vi rider ut för det gillar jag o sen blir det rätt många dressyrpass. När hon är på humör är hon väldigt rolig att rida. Fast vi bråkar rätt mycket när hon inte är på humör. Hon är inte så rolig att köra. Hon bara vägrar dressyrkörning, vill helst bara fräsa omkring med vagnen, men är en klippa i parkörning. O sen börjar vi få till brukskörningen. Det är kul.

Vidja har jag bara räknat från när jag satte igång henne efter mammaledigheten. Hon gjorde lite i början av förra vintern också, några ridlektioner med barn bla, men det var så lite. I princip var hon mammaledig. Jag började sätta igång henne andra veckan i augusti inför voltigeterminsstarten den 28 aug. Sen dess har hon gått 40 ridpass, 23 körpass, ett tömkörningspass o till det 18 voltigelektioner. Vilket känns som alldeles för lite med tanke på hur dålig kondis hon fortfarande har … Men förutom voltigen så är det min tid som varit begränsande. 

Vijol har jobbat hela året förutom ca 2 månader när hon var borta på betäckning. Jag summerar 102 ridpass, 14 körpass (hallå hur tänkte jag där? jag som tycker jag kör så mycket) o 33 tömkörningspass. Fem longeringspass nu på slutet. Vijols pass har genomgående varit korta, det längsta har nog varit när jag ridit 30 min lektioner på henne. Känns som att hon fått en fullt tillräcklig dos för sin ålder, men jag måste för tusan köra mer!!! O hon börjar få hyfsad kondis nu, trots ett antal kilon för mycket. Hon är den tacksammaste att jobba, hon vill verkligen. 

Aquila är känslig på ett annat sätt än Vijol så henne vill jag inte hantera själv annat än typ leda. Så vi har jobbat mycket med träns då hon varit lite tjafsig med bett (tänder kollade ua) så vi har gått massor med promenader med träns för att hon ska slappna av. Sen är hon tömkörd när jag haft hjälp (dvs i princip har Susanna o Linnea tömkört henne när dom varit här). Vi har börjat löshoppa henne inför treårstest. Lasttränad, visningstränad o visad i somras. Jag skulle vilja kalla henne mycket välhanterad men inte mer än så. Om man jämför med Vijol som var inkörd vid samma ålder.

Vanilj kan man väl knappt ens kalla välhanterad. Hon har varit så snäll så inget har varit nåt problem. Men nu börjar hon bli väldigt stor … O då menar jag väldigt stor. Vi glömde mäta henne när döttrarna var här. Så jag får väl ta tag i att försöka börja ta in henne själv lite åtminstone! Innan första trotsåldern sätter in på allvar.

Jag har varit på de tävlingar som KLFF/JUF ordnat med Darita. Vi satte vår första brukskörning utan u. O har kört konor riktigt bra. Tyvärr rörde jag till vägarna mitt i hennes bästa gren vänster förvänd galopp i vår premiär i LA3, men hon går så stadigt så kanske kanske pån igen? Darita kan, det är jag som inte kan! Linnea har ridit program på henne, o då blir det godkända procent i LA om allt flyter.  Vijol var med o lekte lite konor en gång, utom tävlan. O så visade vi Aquila, alltså Susanna visade och jag körde trailern typ.

Nyårsafton, en hiskelig tillställning. I år bestämdes att Darita fick komma in, alla andra (8) lösdriftshästar skulle få vara ute. Darita är livrädd för raketer, ledarsto o skrämmer upp dom andra. Några närboende provsköt lite före 12 så jag hann inte dit innan. Då stod dom alla vid grinden o spejade, o Vidja var lite upprörd. Hon hade förmodligen kommit på att hon hade hela ansvaret när Darita var borta. Dom fick snabbt mat, o åt lugnt när klockan verkligen blev 12. Då brakade det riktiga helvetet löst. Närboende puckon måste spenderat en halv förmögenhet på ett jättefyrverkeri typ 200 meter bort rakt i blickfånget för lösdriften mellan husen o stallen. Höll på minst en kvart. Folk måste ha för mycket pengar. 

Nåja, Vidja bestämde att har vi nu fått nattmacka för en gångs skull så äter vi. Hon o Vanilj stod lugnt o åt, liksom Pjäsen i hagen bredvid. Vijol, Pjäsens kompis Myran o shettisarna på andra sidan tyckte det var väl läskigt o sprang lite för att sedan ställa sej en bit bort ”bakom” Vidja o glo. O sen har vi då Aquila. Aquila kom fram o ställde sej vid staketet o tittade på fyrverkeriet o pratade med oss o verkade vara av åsikten äntligen händer det nåt. Massa folk o konstigheter mitt i natten. Kul. 

Darita stod i en box omgiven av hästar hon känner, utan att se ut o med radion på volym så hon inte borde hört nåt o bara skakade. Så även om det var chockartat mycket raketer i närområdet så kände jag ändå att jag gjorde helt rätt. Förutsätter ju dock att det finns en ledig box att låna! 

Anser fö att fyrverkerier o smällare av alla slag borde förbjudas o skulle möjligen kunna vara tillåtet på väl avgränsade platser mitt i större städer … 

Nu har döttrarna åkt hem till sitt o hästarna får återgå till sin mera lättsamma vardag. Dom firade med race i hagen tillsammans med lillhästen i grannhagen så leran sprutade. Vijol har fått märkbart bättre kondis. Jag vet inte om jag egentligen tycker det är bra. Kommer bara att göra mej fegare. 

Vijol har hoppat, dressyrat, gått i par med sin mamma o så lekt löshoppning med lillsyrran Vanilj. Det var jätteroligt tyckte dom båda så kul att Vijol gick omkull i en kurva … Hon hoppar fint men tveksamt. Behöver viss övertalning. O ”skräcken” för att bli fastspänd i par bredvid sin ilskna mor har släppt. Nu kom dessutom Vidja på att man kan låta Vijol dra hela lasset, och då blev det genast mycket lugnare. Vijol fick jobba o Vidja killade. 

Vidja anser att det var hon som fick slita mest. Hon har mest gått voltige o så har jag kört så mycket jag kunnat, men det blir inte så mycket. Nu fick hon dressyra med Sussie för fullt, dessutom hoppa, lite körning o lite voltige mitt i alltihopa. Sussie hotade tom med att ta hem henne o köra intensiv dressyrträning. 

Darita är ju Linneas första ponny, så hon vill alltid rida henne så mycket det bara går. Fast ska vi komma ut tillsammans så måste jag få rida henne för jag fegar ur att rida de andra busarna med mina döttrar. Jag minns fortfarande hiskeliga turer när dom var yngre o jag hängde med  i full fart – livsfarligt. Ja jag vet dom har lugnat ner sej. Men. Å andra sidan får jag nog börja lita mera på Vidja. Hon har lugnat ner sej. Idag orsakades kaos av stora långbenta hästar när en kom lös i blåsten o kompisen ville med i racet samtidigt som jag körde (möjligen lite medskyldig då ena hästen är lite spänd o inte van vid små gula med vagn). Jag hoppade av o ställde mej o pratade med Vidja, o funderade över hur jag snabbast skulle få loss vagnen helst utan att behöva skära sönder något, men hon stod bara lugnt o tittade med mej.

Aquila har löshoppat två gånger o förhoppningsvis lärt sej att det inte bara är fart som gäller efter en krasch med glidning genom hela hinderrakan … Hon har också blivit longerad med sadel o Sussie har hängt. Inmätt till 137 cm. Vi hoppas det stämmer. Nu väntar hon bara på att Sussie ska få plats med henne sen flyttar hon.

O appropå mätning så är Vijol nu anmäld till dito. Ska bli spännande att se vad den officiella mätningen får henne till. Buden har varierat kraftigt när jag visat henne. Hon krympte 4 cm mellan sommarpremiering och fjordriks. Det enda jag är säker på är att hon är större än Vidja som är slutmätt 145. Å andra sidan är slutmätningen det enda tillfället Vidja har uppmätts till så mycket som 145. 

Det blev traditionell julaftonsfotografering och julritt. Så blött så vi höll oss på vägen o den fega matten höll också nere tempot trots att jag fick rida Darita. Vilket var tur för Vidjas skull, väldigt tydligt att hennes kondition fortfarande inte är den bästa, som sagt helt o hållet hennes mattes fel som inte hunnit. Vijol var dock pigg o glad o fick galoppera iväg en vända medan Vidja o Darita tog det lite lugnare.

Alla hästar ville vara med på bild men bara dom stora fick följa med på uteritten … 

Så är det jul, tiden flög iväg. 

Alla hästarna har fått jobba på. Vijol är en stjärna, hon har både hoppat o dressyrat med Linnea med den äran. Det började letas kvalregler till unghästchampionat, o därvid infaller två problem. Håller hon ponnymått och hur ska vi lyckas dejta en tävling?

Vidja har också piggnat till. Ska väl inte skylla på henne utan mera på att det är lite svårt att komma iform efter mammaledigheten när matte hinner med en två max tre gånger i veckan + voltigen med Julia. Riktigt fin i körningen o fått ett hopp o ett dressyrpass av döttrarna o åtminstone dressyren fick godkänt … Hjulkul i Vetlanda infaller i o för sej på helt fel dag för mej, tänker ev vara nån helt annanstans då, men OM det skulle dra ihop sej till en Grönkullacup där också så kanske man skulle kunna satsa på sistaplatsen … 

Vijol fick den avslutande (?) inledningen till sin karriär i longering igår. När jag kom in i ridhuset var det nyharvat och fint o dessutom någon som lämnat två bommar på rad upplagda på reklampottor, blir ca 10 cm högt, o två bommar på rad – perfekt att longera över – kan inte missas typ. Vijol o jag promenerade över bommarna, o sen longerade jag, närmare o närmare bommarna. Hon hade testat båda varven o galopp när det plötsligt kom en bom i vägen. Hopp! Blev minst en meter första gången. Och full fart, pån igen. Så kul tyckte Vijol. Men hon lyckades ändå hålla sej nästan på mattan, bara några bocksprång o nåt utbrytningsförsök (som misslyckades). Trött blev hon också. Misstänker att det var bland det roligaste hon gjort.

Brist på ridbyxor gav tömkörning av Darita som jag också tagit in. Äldre väldresserade hästar kan även gamla tanter tömköra i galopp utan att behöva överanstränga knän o höfter. O även Darita fick testa bommarna. Bommar är livet enligt Darita. Tyvärr noterade jag att hon inte var så pigg på det hela i vänster varv, som normalt är hennes bästa. Noterade tidigare i veckan att hon var ojämn i varven på ett nytt sätt, nåt att hålla ögonen på.

Idag (lördag) kom vagnen fram ute. Även om det var blötkladdigt så gick det. Först ut Darita, fokus motion o trick (bruks) träning. Vi jobbar som alltid på att hon ska göra som jag säger o inte försöka lösa problemen på det sätt som hon tror blir bäst. Sen Vidja, fokus motion, tempo o form. Men eftersom hon verkar ha tappat sina explosioner o dra åt ett makligare tempo så tänker jag påbörja backning, sidvärts, o andra ”trick” så jag får en brukskörningshäst till. Hade tänkt spänna för Vijol också men höll på att frysa ihjäl efter två så vi tog en promenad i vattenpölarna (gölarna) istället, nog så viktig övning. Även Aquila fick komma in o sen gå en promenad, o lite vatten fick hon också forcera. Vanilj ville inte vara sämre och satsade i värsta vattenstråket i full galopp i hagen, o nåt blötlerigare har sällan skådats …