Nu har motivationen helt sinat. Vädret är vidrigt, blött blött blött. Tänkte nästan, men bara nästan, att det kanske tom är bättre men lite kallare och snö … Men hästarna verkar inte särskilt brydda. Vanilj var skeptisk till den lilla snön som kom. Då tog hon sin mammas normala roll -stod i ligghallen tills det var serverat och klart. Vidja däremot har ändrat beteende o står på första parkett o väntar på maten. Om det fattas nån häst när jag ska fodra nu så är det oftast Vijol – hon står ofta en bit bort med sin pojkvän i hagen bredvid.

Igår blev det dock lite arbete. Insåg att ridhuset var ledigt en stund o eftersom vagnen står kvar inne efter lucia så hamnade den snabbt i ridhuset. Vidja fick ett pass, hon tycker vagn är så mycket roligare än ridning. I vars fall inne. Hade tänkt ta Vijol också men det började blåsa så det lät som om taket skulle lyfta så kändes onödigt då hon inte gått på ett par dar. Hon fick istället öva sin alldeles nyvunna färdighet longering. Jag har tömkört henne massor, men tycker jag är så dålig på longering så det har jag som tänkt lämna åt Julia som kör voltigen. Men provade häromdan, och det bara gick, och dessutom galopperade hon på bra. Vilket ju blir mycket bekvämare för matte än tömkörning. Att tömköra en unghäst i galopp kräver lite mera rörlighet än jag enkelt kan uppbåda, men att longera gick ju alldeles superbra. Hon betedde sej dessutom riktig vettigt båda gångerna, kul att springa, lite bus men mest bara galopperade på. Röra sej behöver hon för både hon o Aquila (o även Vanilj) har några kilon för mycket. Men kan inte dra ner på höet mera för vill inte Vidja o Darita ska bli tunnare (dom är normalviktiga), Vidja ammar ju fortfarande o Darita börjar bli gammal. Försöker o lägga till så inte alla ska få plats att äta, men det hjälper inte för dom är såpass sams att på nåt sätt får alla alltid plats. 

Vi har som tradition att bjuda på lite stallmyslucia, och eftersom voltige blivit en stor del av vår klubb så blir det alltid voltigeuppvisning. Och eftersom det är många barn o ungdomar som tränar voltige så blir det också många föräldrar, syskon mm som kommer o tittar. Mycket folk helt enkelt.

Vidja deltar nästan alltid i voltigen, hon är stabil. Bästa voltigehästen är tyvärr halt så lite rumphugget blev det kanske av det. Inte mycket man kan göra dock. Men Vidja gjorde det hon skulle. Fast lite nervös blev hon. Även om det kan ha haft att göra med att första snön föll hos oss precis innan, o när lilla Vanilj fick lämna mamsingen så inte nog med det – hon fick alldeles själv bekanta sej med snön (medan Vijol o Aquila åt extrahöet jag serverade för att det skulle vara lugnt i hagen).

Min huvudroll är annars traditionsenligt som tomte. Med häst (eller ren, stackars Darita blir alltid utklädd till ”Rudolf med röda mulen”) och vagn. Hon är dock en klippa i såna sammanhang, o även om det blir nån liten reaktion när vi kommer in i ridhuset och det är fullt av folk o massa konstiga saker så brukar det snabbt styra upp sej. Vi kör nåt varv o sen får alla komma fram o få godispåsar av tomten o en lugn o glad Darita står helt omgiven av folk som klappar o stimmar. Ungefär lika roligt som voltige när man är häst. En häst o massa människor som ger en hela sin uppmärksamhet … 

Om nån vill se hela Vidjas voltigelags uppvisning kika in på Ölands voltige – Sikehamns HSK på fb så finns filmer!

Förra året var dom här stjärnorna på Friends o tävlade om årets kallblod. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta det. Att min Vijol vann o blev årets kallblod. Vijol som är den första häst jag fött upp själv, min dröm om ett föl från dag 1. Hon var ett fantastiskt, socialt o busigt föl. Om jag ska vara helt ärlig fanns dagar hon var rätt billig nåt år runt sin tvåårsdag, men sen                                                                                                         har hon bara 

blivit mer o mer underbar. Hon är snäll både mot människor o hästar utan att vara mjäkig (passar det inte säger hon ifrån), lättlärd, vill jobba, o är den som är mest intresserad av att vara med mej av alla mina hästar. Jag har alltid så dåligt samvete när hon inte får följa med in, för hon vill verkligen. O dessutom torde hon vara vacker! Hennes enda minus att hon inte ville bli dräktig men min ”perfekta match”. Har inte riktigt landat i hur jag ska göra till våren men skulle väldigt gärna vilja ha henne dräktig, men vill gärna kunna välja hingst också. Sen ska hon bli min ”pensionärshäst”. Tror hon kommer att funka bra…

Men minnet från Friends kommer jag att leva med alltid. Så fantastiskt! O ett jättetack till dej (du vet vem du är) som hjälpte mej så jag fick komma in på stora arenan o se. Jag hade ju inte inte ens biljett … Var lite tveksam om vi överhuvudtaget skulle åka, köra 50 mil enkel väg  med risk för värsta väglaget, övernatta osv. Men goda vänner ordnar allt (stort tack för bed and box) och jag är SÅÅÅ glad att vi gjorde det!

Vi hjälps åt att äta eller hur? Aquila och Vijol är lägst i rang. Vanilj kan fortfarande äta i skydd av mamma Vidja. Vidja är största skräcken för både Aquila o Vijol. Darita är högst i rang, men varför både Aquila o Vijol står närmare henne o äter än dom vågar med Vidja vet jag inte. Darita är dessutom mest ”ilsk” o gör regelbundna utfall, medan Vidja bara vänder på huvudet o vips är Aquila o Vijol 30 meter bort … 

Roligast är när nån (oftast Vidja eller Vijol, för dom är störst) lyckas nå hö som det inte är meningen dom ska nå bakom mina barrikader av gamla lastpallar i balvagnen som funkar som foderbord. Då står hela gänget och delar på skörden, bokstavligen snor halmstrån ur munnen på varandra. Vi för en ständig kamp, hästarna o jag, om tillgången på hö. Tanken är att höet ska vara kraftigt ransonerat. Däremot har dom fri tillgång på ”äcklig” (men hygieniskt helt ok) halm. Fast när jag strör försvinner det mesta snabbt, för det är rejält ogräsinslag i halmen … Den är KRAV-märkt … 

Tycker lite synd om hästisarna som får gå i så mycket lera, men dom verkar inte lida av det. Mina hästar har aldrig så fina hovar/karleder som när dom står upp till hasorna i lera. Dom har en stor torr o fin ligghall eller egentligen två, det jag räknar som ligghall ( och som är godkänd för mycket mer än 5) och det jag räknar som halmförråd. O så har dom en långpromenad ner mot havet som inte är upptrampad utan där det faktiskt växer gräs, även om gräset är typ 1 mm eftersom dom betar av det efter hand. På bilden jag o Vanilj o mamma Vidja Grönkulla som fortfarande har moderkänslor för Vanilj (ibland).

Vanilj får mest gå och vara söt, men jag testar ändå regelbundet att ta ut henne själv o fixa lite med henne, och det brukar gå bra. Som alla sina kompisar vill hon gärna följa med och göra något, men som det föl hon ändå är så är hon också ganska nöjd när hon får komma tillbaka till tryggheten och kompisarna (o mamma). Jag tänker inte vänja av henne. Känns bra att hon får mjölk så behöver jag inte fodra så de andra blir alltför tjocka. För nackdelen med lösdrift är att jag lägger till en viss mängd hö, men jag kan inte styra hur mycket var o en äter. Helt klart äter Darita o Vidja mest. Sen får alla sin personliga tilläggsgiva (”hink”) med betfor o luzern, o Vidja o Aquila får lite starkare grejor också för extra protein. Vidja för att det förhoppningsvis ska räcka till Vanilj också o Aquila i en förhoppning att hon ska växa lite till…

Men Vanilj får nöja sej med mjölk. Än så länge. Avvand blir hon om inte förr när Vidja förhoppningsvis åker på betäckning till våren.

Darita är också min stjärna. Denna fina bild hittade jag Sussies födelsedag till ära. För 10 år sen? Jag rider dressyr på henne för att det är kul för hon är så duktig (kan mer än jag), och jag rider ut på henne för att det känns tryggt. Eller, för att jag vet vad jag har. Om jag ska vara ärlig så är hon den häst jag haft flest ofrivilliga avsittningar på men å andra sidan är hon nog den häst jag ridit mest så det hänger väl ihop. 

Hon är väldigt trevlig som körhäst också, med ett undantag. Hon går inte i form för vagn. Punkt. Jag kan tvinga henne om vi bråkar typ en halvtimme först. Men jag har slutat försöka. Vi kör konor o bruks. Det duger så bra. Med en bra kusk tror jag hon skulle kunna ta sej till SM i brukskörning. Vi satte vår första utan u tidigare i höstas o om hon håller till nästa säsong så kanske. Sen är hon lite för känslig/nervig egentligen. Jag är inte trygg att köra henne enbet själv utanför hennes komfortzon. Vi har plötsligt varit på väg i motsatt riktning utan att jag vetat ordet av flera gånger. Som tur är har aldrig vagnen vält. Men i par är hon trygg.

Sen har hon tyvärr ett antal krämpor men jag hoppas verkligen att jag kan fortsätta njuta av henne nästa år som blir hennes 20e.

Alla hästarna idag – fr v Darita, Vidja, Vanilj, Aquila o Vijol (stackars Aquila f 15 kommer snart att bli omvuxen av Vanilj f 17…)

Vijol är min stjärna. Inte bara att hon blev årets kallblod förra året, utan hon är min dröm om en häst jag fått vara med och påverka från dag 1. Hon är lite för snäll. Jag oroar mej regelbundet för att två år yngre Aquila ska gå om henne i rang (för att Aquila är ettrig som en terrier o Vijol bara snäll) men det tycks gå till så att Vijol struntar i Aquila tills hon får nog. Då säger hon ifrån ordentligt och då blir plötsligt Aquila lite mera tillbakadragen i nån vecka o så börjar det om …

Jag varierar mellan att rida, köra och tömköra henne. Ambitionen är ca 4 pass/vecka, o det håller för det mesta. Det har till o med varit så att jag tänkt in viloperioder, men hon vill så gärna o jag tycker det är så kul så det brukar inte bli så. Nu har vi haft en period med mycket ridning, för jag har haft möjlighet att rida lektioner med henne en till två ggr i veckan. Nu har dock tränaren tillfälligt övergivit mej, så vi får se vad det blir fram till jul. Egentligen behöver hon nog en liten paus för det har hon inte fått sen hon var iväg på betäckning utan att bli dräktig. Jag är dålig på att ge mina hästar pausar. Även om jag har för många att hålla i gång så kör jag liksom på. Tänker att snart blir jag sjuk eller så blir hästen det eller så blir vädret så jag inte vill rida så så länge det funkar kör jag.  Nu tycks dock alla ha tappade röstar på jobbet o det är min svaga punkt o dessutom är detta årets värsta tid om du frågar mej så nu blir det nog lite paus. Men känner jag mej själv rätt så kommer vagnen fram i helgen om det inte är alldeles vidrigt väder … 

Men jag kan fortfarande njuta av att ha nära till jobbet. Har åkt långt i hela mitt liv tror jag, o nu kan jag åka från jobbet halv 5 och sitta på hästen kl 6 och då har jag mockat o fodrat innan. Och vara hemma t 7 om jag är snabb, ibland har jag tom ridit två hästar då (jag är inget för att sitta o nöta, inte i ridhus i alla fall, då blir det kort o fokuserat). När vi bodde i Märsta var jag ofta inte hemma före 7 utan att ha varit i stallet innan, o var jag i stallet kunde hon bli typ halv 9. 

På måndagar går Vidja voltige med en grupp yngre barn. Hon tycker verkligen om det -att få vara i centrum – en häst o massa människor. Sen tror jag hon tycker att det är ett ganska lätt jobb också. Bara springa runt i lagom tempo, och barnen är såpass små att det inte blir jobbigt att ha dem på ryggen. Och få massor av beröm. 

Då är ridhuset upptaget på min favorittid halv 6 till 7 (av voltigen). Så när det är mörkt och regnar som idag nöjer jag mej oftast med att mocka då, kanske passar jag på och halmar ligghallen också (det gör jag kanske två ggr i veckan, försöker få en bal att räcka mer än en vecka vilket funkar om vädret är någorlunda tjänligt). Jag kan inte ge kraftfoder till alla samtidigt i lösdriften. Vidja eller Darita måste vara inne, för Vidja äter mycket långsammare än Darita så dom två går inte att ge tillsammans eftersom Darita är högst i rang. Men tre funkar, så när Vidja jobbar kan resten få. Tre, ja för Vanilj får inget, hon diar än o jag hoppas det räcker. O hon är smart. Hon vet att hon inte får, utan hon får en extra tuss hö istället, så hon frågar inte ens utan väntar snällt vid balvagnen på sitt hö … Livet är orättvist, eller också inte, hon får ju mjölk! När Vidja kommer tillbaka…

Jag tänker inte vänja av henne, för jag vill inte behöva oroa mej för att hon får för lite mat med fyra äldre ston i en lösdrift. Tänker att antingen gör Vidja det själv eller så får hon dia tills Vidja förhoppnings åker på betäckning till våren. Vidja är fortfarande i kraftigaste laget även om hon börjar se lite mera ut som en vanlig häst nu. Svårt att fodra så det blir lagom till fem hästar!

Bilden är från en ”gammal” uppvisning.

Tänkte berätta lite om hästarna för den som är intresserad. Visst ser man att Vijol o Vanilj är systrar? Om inte annat på öronen…  Svårare att se på Aquila o Vanlij, som har samma pappa. 

Annars är det så lerigt just nu så man vill inte ta några bilder. Nästan så minusgrader vore att föredra – o tycker jag det har det gått långt. Då kan det ju – hemska tanke – komma snö. 

Just nu lite för mycket häst att hålla igång. Eller det är ju frivilligt. Men Darita tror jag är körd om hon inte hålls igång. O Vidja går voltige så då måste hon rimligen också motioneras lite mera. O Vijol vill jag ju … Så det blir tre hästar att rida/köra/göra nåt med. Så på helgerna blir det att passa på så alla får jobba. I veckorna hinner jag högst två om dan, o vissa dagar vill jag inte ta in dem för det blåser/regnar/ är allmänt vidrigt så även om jag har tillgång till ridhus känns det taskigt att tex sätta sadel på deras fina skyddande päls. Alla är mammutar. Darita mest klippt men än har jag inte behövt ha täcke på henne. Vidja o Vijol har ett ”lufthål” på halsen, senaste modet på östra Öland då en av mina vänner härmat mej … Tanken är att dom aldrig ska behöva ha täcken även om det blir riktig vinter, samtidigt som det betyder jättemycket när jag jobbar dom. 

Idag tog jag fram vagnen. Tänkte att torrare än så här (det är alltså totalt genomblött överallt) blir det inte på länge. Bromsarna hade fastnat så Vidja fick börja, hon tar i. Det gick bra, hon blir så glad när vagnen kommer fram o inte sadeln … Vijol tog jag i ridhuset, fegade ur att köra henne ute, var ett bra tag sen sist. Tyvärr kärvade bromsarna mera på det underlaget, o Vijol gillar inte att ta i, men efter en stund kom hon ihåg. Hon kan. Bara jag som är feg. Om hon hade lite bättre kondis skulle vi snart kunna tävla. Sen red jag ut på Darita. Solen sken ju. O Aquila fick en långpromenad. Även om hon inte är prioriterad måste hon få göra nåt nån gång i veckan. Hon är nästan alltid först framme i hagen, hon vill mest av alla. O Vanilj fick komma in i stallet alldeles själv o få manen klippt igår. 

Vanilj är speciell. Otroligt snäll. Men samtidigt bestämd. Är grindhålet farligt så rör hon sej inte ur fläcken. Men får jag henne väl med mej gör hon allt jag säger. När vi löshoppade Aquila senast tog vi henne också efteråt. Ja hon hoppade knappt, men hon sprang runt banan. Och hoppade över en bom straxt över marken. Som om hon aldrig hade gjort nåt annat. Eller det roligaste hon haft hittills i sitt liv? Hon stannar. Tills vidare.

Tänkte göra en liten uppdatering om mina hästar för den som är intresserad.

Min bästa mammahäst Vidja Grönkulla är
högdräktig, o snart är det bara en månad kvar till hon ”går ut”. Spänningen är olidlig. Det gick vilt till i magen tidigare, men nu är det lugnt, jag tror att det är för trångt för att jazza runt. Eftersom hon älskar sin lösdrift o särskilt ligghallen så tänker jag att hon ska få gå kvar där o slippa stå på box, men jag är ju tuff i princip men väldigt blöt o harig när det sen kommer till kritan, så vi får se!  

Tanken är att Vidja o Aquila blir ensamma kvar när det är dags. Darita måste ut i en ”lite gräs” hage innan dess o beta ner den, annars kan hon inte gå på gräs förrän i augusti. Men det har funkat nu ett par år att jag släppt henne i en mager hage i mitten av april. Så har hon fått beta (o lite hö i tillskott) o hunnit tugga ner gräset innan det egentligen växer upp. Sen efter midsommar typ har jag kunnat släppa henne med dom andra för då har Darita ändå gått på ridläger o stått inne stora delar av dan, samtidigt som gräset börjat torka upp lite. Hon är fångkänslig, har nån sån där bokstavskombination, kommer aldrig ihåg vilken. Men hon mår bra, älskar att bossa över sin flock o är ett fantastiskt ledarsto. Tänker att hon har ett bra liv även om hon får gå själv ett par månader om året när gräset är som grönast. Just nu är det hon som arbetar för brödfödan. Hon går ridlektion 2-3 dar i veckan o är stand in för Vidja i voltigen med de mindre barnen. Men hon älskar att vara i centrum o få jobba.

O min vackra Vijol tänker jag att hon ska få bli mammahäst hon också. Planen är att hon ska få åka och träffa Curry, o då såpass tidigt att hon åkt innan det är dags för Vidja. Vijol är verkligen en fantastisk häst, långt ifrån bara vacker. Nu har vi satsat på ridningen, men jag tänker att vi ska hinna köra lite också innan hon åker. Har ju kört henne mycket tidigare, men nu har det inte hänt sen i julas.

Häromdan hade vi tandkoll. Tyvärr hade hon en (1) vargtand (till höger) men det är inget jag märkt så jag tänker avvakta ev åtgärd. Men hon stod som ett ljus när hon blev undersökt, jag höll fast jag behövde knappt hålla, o Ingrid kikade o raspade lite mest för att hon skulle få prova på det. Inga problem. 

Aquila blev också tandkollad. Hon såg helt ok ut för sin ålder, men där var det lite mera attityd. I såna lägen är jag glad att hon är lite dvärgväxt – man kan fortfarande mästra henne med råstyrka o teknik. Tror dock hon växer till sej lite – men hon var dvärg redan när hon föddes. O attityd redan då. Det är därför jag vet att hon var så liten. Minns ju tydligt hur jag tog henne under armen o bar henne dit jag ville ha henne när hon trilskades … Gissar att det är just därför jag kan hantera henne såpass bra fortfarande. Örnungen. Trots att Vijol är en ängel om man jämför dem har Vijol ”vunnit” flera matcher mot mej än Aquila. Än så länge …

Aquila tror att Darita är hennes mamma, o den inställningen är ömsesidig, men Vidja har faktiskt Aquila respekt för. Därför tänker jag att det kan funka att ha henne med Vidja när Vidja ska föla. Men går det inte får Aquila vara hos Darita när det blir skarpt läge, det handlar ju bara om att se till så Aquila får tillräckligt att äta.