Finaste Vijol fick pannluggen utredd. Den trasslar alltid in sej i tränset. O jag har överfört hennes mors ovilja att reda ut pannluggen på henne. Vijol brydde sej inte nämnvärt. Bilden gör inte riktigt rättvisa, men hon går inte att fotografera ute utan hjälp (dvs nån som håller i).

Hon har blivit bästa hästen att jobba med. Nu har vagnen fått stå, har inte haft hjälp o så är det för det mesta nåt fel på vädret så här års. Vi har tömkört. Hon går nyfiket och stadigt fram med mej efter (ibland låååångt efter) även på nya ställen ute, kan gå lite fort ibland men hellre det. Vi kan trava på volt utan alltför mycket bus även ute. Lite galopp av misstag o det har också gått bra. Att vi inte galopperat mer är mest jag som är osäker på min tömföring – vill inte förstöra nåt o rädd att jag inte hinner med.

Nu längtar jag till påsken när Linnea förhoppningsvis kommer o hjälper mej köra. O så ska vi löshoppa … o så vill kanske Linnea rida också … får se till att Vijol är utvilad inför påsken …

Kan bara säga att nu är hon precis den häst jag hoppades att hon skulle bli. Lite onödigt stor bara!