Det är inte ofta mor o dotter  Vidja o Vijol behagar umgås så man får dem på samma bild. Mina hästar håller sej i par – ”tanterna” Vidja o Darita o ungdomarna Vijol o Aquila. Fast Aquila hänger med Darita när det vankas mat – hon gör allt för att behålla sina fölprivilegier o får fortfarande äta med Darita -det får ingen annan.

Visst står Vidja ”bakom” Vijol, men marken är snarare högre där så storleksproportionerna är som det ser ut i verkligheten. Vidja (med täcke) är slutmätt 145 cm. Vijol torde bli – vara häst. Hon är dock proportionerlig – riktigt snygg om jag får säga det själv – så förhoppningsvis växer hon inte så mycket mer. Har ju aldrig tänkt sälja henne men ibland känns det nästan synd att hon inte får komma till nån som vill ha en stor rörlig fjordhäst för dressyr eller hoppning!

Vi har inte kört sedan jullovet när jag hade hjälp, utan fokuserat på tömkörning. O nu har hon mognat. Dels kan jag av och till tränsa mm utan att hon ska tugga på precis allting, men framför allt kan hon fokusera på det hon ska åtminstone kortare stunder. Vi kan trava på volt o några sekunder i taget har jag en riktigt maffig häst. Galopp har vi inte kommit till än, men kan trava ute på en vall o hittills har jag inte tappat henne … världens snällaste!