Idag gjorde Darita o jag det i stort sett enda som jag tycker man kan ha snö till – att galoppera i. Eftersom det inte blev några bilder fick det bli en bild från förra året på det andra som man möjligen kan ha snö till – att dra släde, fast nu har vi ingen släde. Men galoppera är också bra.

Förra året trodde jag Darita skulle dö den tror jag enda gång som vädret tillät galopperande. Hon flåsade o hela hon skakade, lät mycket värre än det som somliga undrar över i ridhuset, då som snarkar hon bara. Trots det satte hon full fart igen.

Så nu tänkte jag att i år blir hon ju 19. Nu får vi ta tantvarianten. Gäller ju definitivt även mej. O jag tror hon begrep sitt eget bästa. Behövdes bara en med Daritas mått mätt tämligen måttlig förhållning så stannade galoppen i ett rätt normalt tempo. O vi var båda rätt nöjda efter ett varv åt varje håll på en stooor vall. Men hade jag låtit henne springa hade hon sprungit. O det är rätt mycket snö, måste bli bra motstånd med hennes korta ben!