Jag köper att folk väljer att inte äta kött av etiska skäl eller vilka skäl dom vill. Men det jag har svårt för är de som kallar mina bonde-vänner för djurfabriker eller industrier. Visst, vi kunde kanske enas om att det heter så. Kanske ingen skillnad mot att producera kött eller mjölk eller bilar. Men jag tycker det är det. Och andemeningen tänker jag är man menar att djuren inte har det bra.

Jag känner ett antal bönder med mjölkkor, köttkor, får eller grisar ganska väl. Det är inga jättegårdar, jag skulle säga medelsvenska gårdar. Typmänniskor som levererar mjölk till Arla eller kött till KLS. Det finns större gårdar, men i Sverige är dom ganska få. Måste erkänna att jag tror aldrig jag varit på nån sån gård så kanske ska jag inte uttala mej om dem. Men min bild är att skillnaden är liten för djuren.

De djur jag känner har det lika bra som mina hästar. Och i min värld har dom det bättre än merparten svenska hundar eller katter som lever ensamma eller med nån enstaka artfrände utan att få utlopp för sina flockbeteenden i vardagen. Djuren vi föder upp är flockdjur. De har inget behov av ”eget rum”. De vill ha god mat (normalt = kraftfoder) trygghet, sällskap, sin flock. Ungefär som vi människor. Nu kanske jag är väldigt rå, men min bild är att djuren har det mycket bättre än många gamla ensamma människor i Sverige.

Jag äter kött. Jag älskar djur. Jag äter helst kött från djur jag vet hur dom haft det. Visst finns det rötägg. Det finns i alla branscher. Men när jag köper kött från djur som slaktats på KLS känner jag mej trygg i att det kan vara djur jag känt och vet haft ett bra liv.