Nu har all snö utom drivorna smält bort. Härligt tycker jag men ännu gladare skulle jag vara utan drivorna som jag gissar kommer att ligga till april. Hela den tiden får jag köra 8 km till stallet istället för 2 – genvägen plogas ej och det krävs grova doningar för att ploga här och dessutom måste det plogas efter varje gång det blåst vilket det gör nästan hela tiden … Så det är liksom kört. Skulle inte ens hjälpa om vi köpte den traktor som vi överväger – en liten traktor fixar det nog inte. Möjligen skulle jag kunna köra traktorn till stallet utan att ploga vägen, men förmodligen enklare/billigare/snabbare att köra runt då … Har jag sagt att jag avskyr snö?

Nåja, idag var hovslagaren på besök, och frågade om jag ville ha snösulor. När vi bodde i Märsta hade vi alltid det, säkert tre skoningar per säsong med snösulor, så jag tänkte hur illa kan det bli. Snösulor fick det bli. För det enda roliga man kan ha med snö är ju ändå att galoppera i den. Och dessutom, lite vidskeplig är jag. Kan det finnas ett bättre sätt att slippa snö än att sätta snösulor på Darita och sen få gå och oroa mej för hovröta i leran tills nästa skoning?

Bilden är min ”gammelhäst” Darita i sin glans dagar. Om jag inte minns fel vann ”vi” en LA:1 med rätt bra %. Förresten så har en av mina hästkompisar skaffat släde, som hon till och med hann provköra i snön. Kanske läge att låna. Vidja är barfota, så hon kanske också kan dra.