Har kikat lite tillbaka vad hästarna gjorde förra året. Blir både positivt o negativt överraskad när jag räknar ihop min bokföring i familjealmanackan för hästarna som pryder väggen. Maken surar över att han inte får nån rad, men raderna räcker aldrig till honom. För 2018 kom han stolt hem med en med hela 6 rader … men med fem hästar … o så jag … 

Darita verkar vara en rätt hårt arbetande häst även om jag ofta har dåligt samvete. Jag summerar 183 ridpass, 14 körpass o 3 tömkörningsdito. Därtill har hon gått 40 ridlektioner (med rätt små barn, ofta 2×45 min men ibland bara en lektion o ibland en utepromenad) och 22 voltigelektioner när hon var stand-in för Vidja under mammaledigheten. O ca 10 dagar i somras var hon ridlägerhäst också. Linnea vill alltid rida sin gamla ponny när hon är här, men det blir inte så många dagar på ett år. Bortsett från Linnea är det nästan bara jag som rider henne (förutom ridlektionerna alltså, men dom är räknade för sej). Vi rider ut för det gillar jag o sen blir det rätt många dressyrpass. När hon är på humör är hon väldigt rolig att rida. Fast vi bråkar rätt mycket när hon inte är på humör. Hon är inte så rolig att köra. Hon bara vägrar dressyrkörning, vill helst bara fräsa omkring med vagnen, men är en klippa i parkörning. O sen börjar vi få till brukskörningen. Det är kul.

Vidja har jag bara räknat från när jag satte igång henne efter mammaledigheten. Hon gjorde lite i början av förra vintern också, några ridlektioner med barn bla, men det var så lite. I princip var hon mammaledig. Jag började sätta igång henne andra veckan i augusti inför voltigeterminsstarten den 28 aug. Sen dess har hon gått 40 ridpass, 23 körpass, ett tömkörningspass o till det 18 voltigelektioner. Vilket känns som alldeles för lite med tanke på hur dålig kondis hon fortfarande har … Men förutom voltigen så är det min tid som varit begränsande. 

Vijol har jobbat hela året förutom ca 2 månader när hon var borta på betäckning. Jag summerar 102 ridpass, 14 körpass (hallå hur tänkte jag där? jag som tycker jag kör så mycket) o 33 tömkörningspass. Fem longeringspass nu på slutet. Vijols pass har genomgående varit korta, det längsta har nog varit när jag ridit 30 min lektioner på henne. Känns som att hon fått en fullt tillräcklig dos för sin ålder, men jag måste för tusan köra mer!!! O hon börjar få hyfsad kondis nu, trots ett antal kilon för mycket. Hon är den tacksammaste att jobba, hon vill verkligen. 

Aquila är känslig på ett annat sätt än Vijol så henne vill jag inte hantera själv annat än typ leda. Så vi har jobbat mycket med träns då hon varit lite tjafsig med bett (tänder kollade ua) så vi har gått massor med promenader med träns för att hon ska slappna av. Sen är hon tömkörd när jag haft hjälp (dvs i princip har Susanna o Linnea tömkört henne när dom varit här). Vi har börjat löshoppa henne inför treårstest. Lasttränad, visningstränad o visad i somras. Jag skulle vilja kalla henne mycket välhanterad men inte mer än så. Om man jämför med Vijol som var inkörd vid samma ålder.

Vanilj kan man väl knappt ens kalla välhanterad. Hon har varit så snäll så inget har varit nåt problem. Men nu börjar hon bli väldigt stor … O då menar jag väldigt stor. Vi glömde mäta henne när döttrarna var här. Så jag får väl ta tag i att försöka börja ta in henne själv lite åtminstone! Innan första trotsåldern sätter in på allvar.

Jag har varit på de tävlingar som KLFF/JUF ordnat med Darita. Vi satte vår första brukskörning utan u. O har kört konor riktigt bra. Tyvärr rörde jag till vägarna mitt i hennes bästa gren vänster förvänd galopp i vår premiär i LA3, men hon går så stadigt så kanske kanske pån igen? Darita kan, det är jag som inte kan! Linnea har ridit program på henne, o då blir det godkända procent i LA om allt flyter.  Vijol var med o lekte lite konor en gång, utom tävlan. O så visade vi Aquila, alltså Susanna visade och jag körde trailern typ.