Vi hjälps åt att äta eller hur? Aquila och Vijol är lägst i rang. Vanilj kan fortfarande äta i skydd av mamma Vidja. Vidja är största skräcken för både Aquila o Vijol. Darita är högst i rang, men varför både Aquila o Vijol står närmare henne o äter än dom vågar med Vidja vet jag inte. Darita är dessutom mest ”ilsk” o gör regelbundna utfall, medan Vidja bara vänder på huvudet o vips är Aquila o Vijol 30 meter bort … 

Roligast är när nån (oftast Vidja eller Vijol, för dom är störst) lyckas nå hö som det inte är meningen dom ska nå bakom mina barrikader av gamla lastpallar i balvagnen som funkar som foderbord. Då står hela gänget och delar på skörden, bokstavligen snor halmstrån ur munnen på varandra. Vi för en ständig kamp, hästarna o jag, om tillgången på hö. Tanken är att höet ska vara kraftigt ransonerat. Däremot har dom fri tillgång på ”äcklig” (men hygieniskt helt ok) halm. Fast när jag strör försvinner det mesta snabbt, för det är rejält ogräsinslag i halmen … Den är KRAV-märkt …