På måndagar går Vidja voltige med en grupp yngre barn. Hon tycker verkligen om det -att få vara i centrum – en häst o massa människor. Sen tror jag hon tycker att det är ett ganska lätt jobb också. Bara springa runt i lagom tempo, och barnen är såpass små att det inte blir jobbigt att ha dem på ryggen. Och få massor av beröm. 

Då är ridhuset upptaget på min favorittid halv 6 till 7 (av voltigen). Så när det är mörkt och regnar som idag nöjer jag mej oftast med att mocka då, kanske passar jag på och halmar ligghallen också (det gör jag kanske två ggr i veckan, försöker få en bal att räcka mer än en vecka vilket funkar om vädret är någorlunda tjänligt). Jag kan inte ge kraftfoder till alla samtidigt i lösdriften. Vidja eller Darita måste vara inne, för Vidja äter mycket långsammare än Darita så dom två går inte att ge tillsammans eftersom Darita är högst i rang. Men tre funkar, så när Vidja jobbar kan resten få. Tre, ja för Vanilj får inget, hon diar än o jag hoppas det räcker. O hon är smart. Hon vet att hon inte får, utan hon får en extra tuss hö istället, så hon frågar inte ens utan väntar snällt vid balvagnen på sitt hö … Livet är orättvist, eller också inte, hon får ju mjölk! När Vidja kommer tillbaka…

Jag tänker inte vänja av henne, för jag vill inte behöva oroa mej för att hon får för lite mat med fyra äldre ston i en lösdrift. Tänker att antingen gör Vidja det själv eller så får hon dia tills Vidja förhoppnings åker på betäckning till våren. Vidja är fortfarande i kraftigaste laget även om hon börjar se lite mera ut som en vanlig häst nu. Svårt att fodra så det blir lagom till fem hästar!

Bilden är från en ”gammal” uppvisning.